Kärrhökar, sjöfåglar och driftuppehåll

Nytt i fågelväg

De senaste två veckorna har inte bjudit på några jättestora överraskningar i fågelväg, men det har varit kul att se kärrhökarna återvända. Både en blå kärrhökshane och en brun kärrhök (osäkert kön, långt avstånd) har setts. Den blå vid flera tillfällen. Ett par av brun kärrhök har häckat i området (troligtvis inte vid själva Gillervattnet dock) 2023 - 2025, de säsonger jag varit något så när aktiv. Förra året såg jag även blå kärrhök vid ett flertal tillfällen, dock inte lika regelbundet som det bruna paret.

Än så länge har observationerna av kärrhök varit på långt håll och inte resulterat i några närbilder, nedan ses dock den blå kärrhökshanen. Foto från 05:55 tisdag morgon.

Det faktum att större delar av sjön nu börjat öppna upp har fört med sig fler måsar (skrattmås & fiskmås) och änder. Kniporna är utan tvekan flest till antalet; vid enskilda tillfällen har jag kunnat räkna upp till ca 40 - 50 inom synhåll. Viggarna har även dem börjat dyka upp, och även tre salskrakar och en snatterandshane har observerats.

I vadarväg är det skogssnäppa, enkelbeckasin och storspov som främst setts, och hörts:

• Storspov, sång
• Mer statistik och inspelningar av storspov
• Mer statistik och inspelningar av enkelbeckasin

I kvantitet, när det kommer till ljudupptagningar, ligger fortfarande ängspiplärkorna i toppen, men de har sedan 16 april fått konkurrens av rödvingetrastarna och enkelbeckasinerna.

Driftuppehåll

När jag vaknade på morgonen i onsdags och tittade till hemsidan möttes jag av en grå “statusprick” för stationen. Offline sedan några timmar tillbaka. Knaket i husväggarna och det dämpade ljudet av blåsvädret utanför gjorde det enkelt att lägga fram en hypotes om orsaken till driftstörningen; när jag satte upp stationen, fortfarande med tjäle i marken, konstaterade jag att det troligtvis vore en bra idé att försöka vindsäkra den lite extra i efterhand. Synd att det inte blev gjort bara..

Det blev en utryckning på lunchrasten i syfte att åtgärda det förmodat vindorsakade haveriet. Vinden låg på från baksidan av solpanelen, den hade vält och i fallet dragit med sig det kamerastativ som inspelningsenheten är monterad på. Nåja, ingen skada skedd, det är ingen vikt att tala om på själva elektroniken, så fallet orsakade ingen bestående skada. Ytskiktet på marken där stationen är placerad består av mycket luftig jord, men jag säkrade upp solpanelen med två nya fästpunkter och säkrade även stationen och batteriet i marken. Framtida blåsväder lär visa huruvida det var tillräckligt, sedan onsdagsutryckningen har den i varje fall varit i konstant drift.

En positiv sidoeffekt av vindstyrkorna var att islossningen snabbades på ytterligare. Nedan ses hur vinden tryckt upp is på land.